Etikettarkiv: Kent

Om jag bara kunde fylla mitt hjärta med godhet!

Jag har ju inte rapporterat om Kentfest som jag var på i söndags. Tänkte jag skulle göra det nu.. och för den som är intresserad så blir det även lite riktig nörderi på slutet. Jag pratar inte så mycket om musik här på bloggen men det är nog ett av mina största intressen. Men det är ju också så personligt så ingen ide att älta… men ibland kan jag inte låta bli!

I söndags var det alltså dags för ”Kentfest” – dvs bandet Kent arrangerade festival på Gärdet med en massa roliga band som spelade. Fast jag var ju mest där för Kent och Nina Persson! Min partner in crime (som vid de flesta musikarrangemang) var Catarina. Den här bilden blev ju helt misslyckad… men ändå så bra 🙂

Kentfest1

Det första som mötte oss när vi kom in var en stor rosa skylt….

Kentfest2

Helt otippat när det gäller Kent så körde man med ett rosa/pastelligt tema och delade även ut små prins/prinsesskronor och vimplar med fina budskap. Needless to say – jag älskade det!!!

Kentfest3

Kentfest4

Kentfest5

Kentfest6

Kentfest7

Båda Nina Persson och Kent var som väntat helt fantastiska. Jag älskar verkligen att gå på konsert!

Vet ni att det faktiskt fanns en tid då jag inte gillade Kent? Vägrade helt blankt att lyssna på dem. Sen när jag bodde på Isle of Man så sa min fina vän Andreas till mig att ”du som har så bra musiksmak måste ju gilla Kent” och så gjorde han ett ”blandband” till mig med de bästa dängorna (enligt honom). När jag hörde B-sidan ”Chans”…ja då trillade polletten ner. Jag kommer ihåg det så väl. Jag höll på att fixa mig för att gå till jobbet och så började den spela. Jag fick lov att sätta mig ner för den golvade mig helt och jag blev till och med tårögd. En låt som fick mig att känna som jag kände när jag var mellan 14 och 18 år! Det är svårt att förklara men jag ser framför mig en varm sommardag, asfalten dallrar, hela Hallstahammar går i sakta semesterlunk, jag cyklar till Hammartorget med mina vänner för att lyssna på nya Depeche skivan på en bärbar kassettbandspelare. Det är TRIST. Det är bara musiken som är bra och den där känslan som är en slags bitterljuv känsla av att inte veta vad som komma ska… DEN kan Kents musik få mig att känna. Det kanske inte låter som en bra känsla men det är det!

Så TACK till Andreas som öppnade mina ögon :-). Andreas och jag brukade spendera lördagskvällar med några flaskor rötjut analyserades den musik som vi gillade. Både texter och ljud fick sig en omgång (och diverse band). Som t ex ”det där tjong ljudet som kommer in i Ensammast i Sverige (Kent) vid 0.20 – får mig att att tänka på The Sun and The Rainfall med Depeche (fast det är inte samma ljud – något med takten)”.

Eller textrader som:

Jag såg dig dansa på verandan,
vid din bästa väns föräldrars sommarhus
Vi gled fulla över viken,
i en stulen båt

Som kastar mig tillbaka till någon ungdomsfest i Hallsta med hammockar med vit och brunrandiga kuddar som är fuktiga av kylan.

Eller

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Då jag får känslan av att sitta på en lektion i nian på Lindboskolan i Hallsta… jag vet vilken plats jag sitter på och i vilken sal. Hela känslan är bara där.

Det här gillar jag med Kents texter för man kan analysera dem som man vill. Och det här är ju bara mina känslor. Och jag gillar dem 🙂

 

 

 

 

 

 

||||| 11 I Like It! |||||